Vad är ett lågriskinlösenavtal?

I dagens kontantlösa ekonomi är företag starkt beroende av inlösenavtal för att behandla kundbetalningar effektivt.

Dessa avtal fungerar som en mellanhand mellan transaktioner och företagets bankkonto och stödjer olika betalningsmetoder, inklusive kreditkortstransaktioner, betalkort och elektroniska överföringar.

I takt med att allt fler konsumenter väljer kontantlösa transaktioner har inlösenavtalens betydelse ökat.

Den här artikeln granskar olika aspekter av inlösenavtal, undersöker hur företag kategoriseras som hög- eller lågriskföretag och ger exempel på lågriskinlösenavtal inom olika branscher.

Vad är ett inlösenavtal?

Ett inlösenavtal är ett avtal för att ta emot kundbetalningar – vanligtvis med kreditkort, betalkort eller elektronisk överföring.

Det gör det möjligt för företag att hantera både transaktioner där kortet är närvarande via en POS-terminal och transaktioner där kortet inte är närvarande (CNP), både online och per telefon.

Inlösenavtalet fungerar i praktiken som en ”mellanhand” mellan korttransaktionen och insättningen av pengarna på företagets konto och håller medlen tills de överförs.

Inlösenavtal omfattar ofta traditionella betaltjänstleverantörer, som ger tillgång till väletablerade system som säkerställer smidig integrering med populära betalningsmetoder och stärker kundernas förtroende och bekvämlighet.

På vår ständigt växande kontantlösa marknad använder allt fler konsumenter kreditkort, betalkort och e-plånböcker för att betala för varor och tjänster. Forskning som publicerades 2023 visade att mer än en fjärdedel (29%) av brittiska konsumenter uppgav att de numera aldrig eller sällan har kontanter med sig.

Därför blir inlösenavtal allt viktigare i företagens infrastruktur för betalningshantering. Enkelt uttryckt kan du inte behandla kundbetalningar utan ett sådant.

Vad är ett lågriskinlösenavtal?

Lågriskföretag kvalificerar sig vanligtvis för ett lågriskinlösenavtal, vilket är en typ av avtal för betalningshantering som är utformat för företag med minimala riskfaktorer, såsom låg chargeback-frekvens, lägre bedrägerinivåer och en stabil ekonomisk historik.

Lågriskbranscher omfattar detaljhandel, programvaruutveckling och andra professionella tjänster.

Dessa avtal innebär vanligtvis lägre behandlingsavgifter och snabbare tillgång till medel. Företagen kan vanligtvis även välja bland ett bredare utbud av avtal och produkter än vid högriskinlösenavtal.

Vad är ett högriskinlösenavtal?

Ett högriskinlösenavtal, som ofta förknippas med ett högriskföretag, innebär vanligtvis en högre risk för chargebacks (där medel från kreditkort, betalkort eller autogiro återförs till köparen).

Dessa företag anses också löpa större risk att drabbas av bedrägerier eller regulatoriska problem på grund av faktorer som branschtyp (t.ex. vuxenunderhållning eller onlinespel), dålig kredithistorik, stora transaktionsvolymer eller att banker klassificerar verksamheten som ett högriskföretag utifrån olika riskfaktorer.

Högriskhandlare behöver vanligtvis specialiserade tjänster för betalningshantering med högre avgifter och striktare villkor för att kompensera för den risk de innebär för leverantören.

Förstå risker med inlösenavtal

Sedan finanskrisen 2008 har finansbranschen blivit mer riskobenägen.

När ett företag ansöker om ett inlösenavtal måste leverantören därför fastställa den aktuella risknivån.

Riskvariabler kan omfatta:

Finansiell stabilitet

En riskbedömare tar hänsyn till hur länge handlaren har bedrivit verksamhet samt företagets ekonomi och lönsamhet. Att vara nystartad, ha en hög skuldsättningsgrad och begränsade ekonomiska resurser ökar risken.

Bransch

Vissa branscher är mer riskutsatta än andra. Branschernas högriskprofiler bygger på många års historik inom betalningshantering.

Betalningsmetod

Hur en handlare tar emot betalningar kan påverka verksamhetens risknivå. Att ta emot betalningar i förskott eller årsvis kan innebära en högre risk om företaget går i konkurs.

Att i stället ta emot betalning efter att en tjänst har levererats kan minska risken för ett inlösenavtal (t.ex. fakturering av en månadstjänst i slutet av månaden).

När dessa riskfaktorer har bedömts går det att avgöra om du ska ha ett hög- eller lågriskinlösenavtal.

Exempel på lågriskinlösenavtal

Lågriskinlösenavtal brukar ha många gemensamma egenskaper.

Betaltjänstleverantörer brukar kontrollera om du har en låg chargeback-frekvens, ett begränsat antal returer eller en hög kreditvärdighet. De ser positivt på att merparten av transaktionerna genomförs med kortet närvarande vid försäljningsstället. Lågriskinlösenavtal används dessutom ofta för att behandla kreditkortstransaktioner och andra typer av betalningar.

Lågriskbranscher är vanligtvis etablerade branscher som detaljhandel, hotell och restaurang samt hälso- och sjukvård.

1.  Detaljhandel

Detaljhandeln betraktas som en lågriskbransch av flera skäl. Ett av de främsta är att de produkter som säljs, såsom böcker, kläder och hushållsartiklar, inte är riskfyllda i sig.

De flesta detaljhandelstransaktioner genomförs med kortet närvarande, vilket är en tydlig fördel ur risksynpunkt. Vid e-handelstransaktioner där kortet inte är närvarande används 3-D Secure-teknik för att motverka bedrägerier och minimera risken.

Av ovanstående skäl är lågriskinlösenavtal vanligtvis lättillgängliga för väletablerade och stabila detaljhandlare där kunden befinner sig på plats.

2.  Hotell och restaurang

Hotell- och restaurangbranschen anses innebära lägre risk för inlösenavtal. Även detta beror på att verksamheten bedrivs ansikte mot ansikte. Risken för chargebacks är också lägre eftersom tjänsterna tillhandahålls direkt på plats.

Gäster på restauranger och hotell vet att de enkelt kan kontakta en ansvarig för att diskutera eventuella problem. Det är mer sannolikt att de når en tillfredsställande lösning och mindre sannolikt att de begär en chargeback.

En återbetalning till kunden är billigare än en chargeback. Det innebär vanligtvis också att du kan bevara kundrelationen och få kunden att återkomma.

Slutsats

Ett inlösenavtal är en viktig länk mellan företag och kundbetalningar. Det stödjer en rad olika transaktionsmetoder, såsom traditionella kreditkort, betalkort och e-plånböcker.

I takt med att den kontantlösa handeln fortsätter att växa är dessa avtal avgörande för modern betalningshantering. De är också en viktig del av att leverera en utmärkt kundupplevelse.

Leverantörer bedömer riskfaktorer som finansiell stabilitet, branschtyp och betalningsmetoder för att kategorisera handlare som hög- eller lågriskföretag.

Högriskföretag löper större risk för chargebacks och bedrägerier, ofta inom branscher som e-cigaretter eller vuxentjänster, vilket leder till högre avgifter. Lågriskhandlare, såsom detaljhandlare samt hotell- och restaurangföretag, får däremot lägre avgifter tack vare sin lägre chargeback-frekvens.

Detaljhandlare gynnas av att transaktionerna främst genomförs med kortet närvarande, medan hotell- och restaurangbranschens personliga kundmöten minskar sannolikheten för chargebacks. Båda branscherna prioriterar kundnöjdhet för att förebygga chargebacks och föredrar återbetalningar framför tvister.